Tillbaks på ruta ett

Ja, igår ramlade jag verkligen tillbaka till startpunkten. Ingen förklaring till febern och bebis i säte... inte särskilt kul alls helt enkelt. Och ensam. Aldrig har jag saknat alla delar av min familj så mycket som nu. Och vila, jo det gör jag ju, men jag ligger på ett rum med två andra så det är inte så lätt att slappna av och om jag somnar kan ni ge er på att det är nån som går i dörrn eller på toa eller så.

Natten var inte alls kul, men jag tänker inte gnälla så mkt om den. Trött var jag iaf i morse, MEN feberfri! så återigen arbetar antibiotikan med de som stör min kropp, även om ingen vet vad det är.

Gynläkaren bestämde igår att jag ska gå till förlossningen varje dag och kolla en CTG kurva på bebisen. Han vill säkert ha lite koll och sen tror jag att det är för att lugna mig lite för det är ganska lite aktivitet på pyret. Förmodligen är det väl lika som vanligt, men eftersom jag inte har så mycket att göra om dagarna så lägger jag ju ner ganska mycket tid på bebis och då blir det ju en skillnad :)

Så idag efter ronden (där vi inte fick reda på nått nytt) så gick jag upp till förlossningen. Där klämde å kände BM och tyckte att huvudet var neråt igen så hon gick och hämtade ett UL. Och visst var det så, nu ligger pyret med huvudet ner. Så trots att den är så stor (väger ca 3140g) och min mage är liten så verkar den ha väldans mycket plats att röra sig på. Kurvan visade att hjärtat slog bra och att jag har lite sammandragningar då och då, men inga starka så det är inga värkar. Men ont gör det =P

Nu väntar jag på att A, K och farmor ska komma hit och jag håller på att längta ihjäl mig!

Puss på er!